Lastpall – Hiss eller Diss?

Förlåt det långa avbrottet med tisdagstemat Hiss eller Diss? Det är inte det att det inte funnits saker att hissa eller dissa den senaste tiden det är bara det att tiden inte har räckt till. Ni vet hur det är. Det ska byggas växthus, anordnas strumpbingo, spelas in poddar och drickas vin. Ett fasligt sjå helt enkelt. Nu är det i alla fall dags. Ett ämne som jag grunnat på länge och dessutom berört i Designterapin, men nu är måttet rågat. Jag pratar såklart om lastpallar.

Det finns folk med mer än 12000 följare på Instagram som på fullaste allvar bygger soffbord av lastpallar. Inte ens produktionsteamet bakom Superskaparna skulle komma på idén att vitlasera en lastpall och kalla det för soffbord. En lastpall är en lastpall. Truckförare och lastbilschaffisar använder lastpallar för att köra omkring saker på. En lastpall är alltså en lastpall. Inte ett soffbord. Det kvittar vilket perfekt färgkodskoma av shabby chick du fastnat i. Det. Är. Inget. Soffbord.

Fler saker som lastpallar inte är, undrar ni. Jo, det kan jag berätta. Lastpallar är inte montermaterial på en möbelmässa. Man använder alltså inte lastpallar som displayyta för att visa vilken ny fin stol man gjort.Truckförare och lastbilschaffisar använder lastpallar för att köra omkring saker på. En lastpall är alltså en lastpall. Inte ett podium.

Men det som fick den berömda bägaren att rinna över var det jag såg på Facebook i morse -tack för tipset Jocke! – Bauhaus, det småtyska gubbdagiset, har kommit på världens bästa affärsidé. Lastpallar. Inte bara som soffbord utan även som soffa. För futtiga 2076kr (obs notera ordinariepris på 2595kr, snacka om fyndpris) kan du nu bli glad innehavare till århundradets, inte bara fulaste, utan även mest obekväma sittmöbel, alla kategorier.

Känner du att soffan är en aningen för stor investering så kan du ju använda ritningen till soffbordet. Själva soffbordet är tydligen bortplockat efter den här dialogen med Bauhaus men ritningen ligger kvar…

Lyfter dock ett varningens finger, för vad det nu är värt, men bygger du ett soffbord av en lastpall så avföljer jag dig. Ok?!

Veckans solklara diss tilldelas här med alla former av DIY där ordet lastpall är inblandat. Jag vill inte se fler galna upptåg med lastpallar. Någon måste sätta ner foten och säga stopp. Vad är annars nästa steg? Badhandduk, kaffekokare och astmainhalator…

Bevare mig väl.

/m

 

 

Bygg en kiosk till barnen

Hela mailboxen är full av förfrågningar på folk som vill ha tips om hur man bygger en kiosk åt barnen. Alltså en inte en riktigt kiosk utan en lagom liten kiosk där barnen kan leka affär. Det är också massvis med andra mail i inkorgen. Mhwuali Ispghrphan har skickat ett par mail där hen tvunget vill ha mina kontouppgifter och några andra skriver och gnäller på att jag inte har tillräckligt mycket DIY på bloggen.  Jag kan inte hjälpa er alla, ursäkta mig Mhwuali, men jag måste fokusera på de andra som var före. Jag lovar att svara dig imorgon. Ok?

Nåväl, kiosk…

Ni, precis som jag, har köpt på er en sanslös mängd tryckt virke från den lokala svennebananbygghandeln och därefter snickrat ihop er altan. Ni vet hur det är med tryckt virke. Inget man kan elda upp eller slänga i soptunnan när man får några löpmeter över. Och det får man. Typ hur många löpmeter som helst. Vad ska man då göra med allt spillvirke? Bygga en kiosk såklart!

Jag gjorde en liten ritning, det är bara att följa den så är saken biff.

Tycker man att det är krångligt med ritningar och alldeles för detaljerade beskrivningar så måste man inte följa den. Man kan bygga lite som man vill.

Taket? Hur blev taket undrar  ni. Jo först blev det ett lakan och då såg det ut så här.

Men idag uppgraderade jag till en gardin. Då blev det så här.

Som sagt, man gör lite som man vill. Huvudsaken är att man återanvänder.

/m

 

 

Note to self

Vissa kallar det för life hack, vissa kallar det för diy, jag benämner det som note to self. Eller snarare – tejp to self. Jag har precis nu satt en bit tejp på skärmen över den lilla rutan i wordpress som heter ”radera utkast”. Varför? Jo tydligen är det svårt för mig att skilja på ”radera utkast” och ”spara utkast”.  Kan ju vara bra för er läsare att jag råkar radera en del inlägg innan jag lyckats publicera dem, men för mig som jobbar ihjäl mig i den ständiga jakten på att fylla internet med mina tankar är det fruktansvärt. Nåväl, problemet är löst och nej jag tänker inte visa någon bild på det. Däremot tänkte jag visa detta…

…och detta..

…för att sedan låta er tal del av mina funderingar…

Så här tänker jag. Har vi någonsin upplevt en större differens mellan snyggt och fult från ett och samma företags nylanseringar? Lampan, Light Forrest,  från &tradition är någon av det vackraste jag sett. Nyskapande, rolig och intressant. Vasen, True Colours, även den från &tadition, som kommer i en hel drös av intetsägande färger och storlekar är en helt meningslös cylinder som förgäves flirtar med allt vad rådande trender heter. Ta bort. Gör om. Gör rätt.

Jag känner mig lite ensam här i mina funderingar. Den gängse uppfattningen i bloggvärlden av True Colours är nämligen succé. Tyckte att jag var hos optikern ganska nyss men får kanske boka en ny tid. Det verkar som om jag missat något.

/m

 

Hur får man ut ett barn ur en IKEA-pall?

Folk säger att det råder bloggtorka under julhelgen, att det på något vis råder brist på saker att skriva om. Visst, jag har ju ju inte bidragit med text och bild själv den senaste veckan, men det beror mest på egenvald semester och inte brist på uppslag. Nu känner jag att det är dags. Inte bara för att det kommer att vara årets sista utan även för att det är ett viktigt ämne. Ett ämne som jag vet många, i synnerhet föräldrar, går och funderar på. Hur får man ut ett barn som fastnat med huvudet i Ikeas pall Bekväm?

Det behövs ett par kringliggande faktorer för att få den optimala upplevelsen av en sån här händelse. Grundprincipen är att ju fler barn du har desto bättre är chanserna till ett lite mer händelserikt julfirande. Jag valde att lägga upp min DIY enligt följande  (du kan göra precis som du vill):

Någon, vuxen, bör vara upptagen med att laga kvällsmat.

Någon, vuxen, bör vara upptagen med att packa upp en veckas smutstvätt och sortera julklappar till rätt barn i rätt rum.

Någon, inte vuxen, bör ligga skrikandes på golvet i sitt rum och med avsevärd ljudvolym förklara att livet är orättvist.

Någon nr 2, inte heller särskilt vuxen, bör ligga på ett annat golv och skrika om någon helt annan orättvisa men med samma ljudvolym.

Precis just nu är det ganska bra om telefonen ringer. Det är lite extra bra om det är chefen från ditt nya jobb som ringer. Kan vara svårt att få till timingen på just det, men skam den som ger sig.

I den där lilla microsekunden som uppstår är det ett alldeles ypperligt tillfälle för Någon nr 3, verkligen inte vuxen alls, att krypa in i Ikeas pall Bekväm och fastna med huvudet. Få panik. Skrika högre än båda de två andra, inte vuxna, tillsammans.

Ikea har en fantastisk fördel här. Man vet utan några som helst tvivel vad man behöver för verktyg. Trots matlagande någons idoga förslag om cirkelsåg som lämpligt verktyg kunde smutstvättsnågon hålla huvudet kallt och hämta skruvdragare och och bits i lämplig storlek. Några sekunder senare var det instängda barnet fri som en fågel och kylde sitt ömmande huvud med ett paket djupfryst torskblock.

Nu återstår bara två frågor. Hur har ni haft det i jul och har någon sett var det där torskblocket tog vägen?

/m

DIY – Tidskriftssamlare

Jag vet precis hur du känner det. Det är fredag, det rycker i snickarfingrarna och du kan knappt bärga dig tills du slutat jobbet och äntligen får bege dig till byggvaruhuset. En del kallar det fredagsmys, en del säger snickarglädje, jag gillar uttrycket DIY. För att du inte helt oplanerat ska börja såga, skruva och limma ihop något som ingen egentligen vill ha så kommer jag här med ett fantastiskt bra tips. Du ska idag bygga en tidskriftssamlare. Det är bara att erkänna, antingen så har du ingen och alla dina tidningar ligger huller om buller, eller så är den du har ändå inte lika snygg som denna och då är det faktiskt dags att sätta igång.

I och med att jag inte har gjort den här tidsskriftssamlaren själv har jag faktiskt ingen riktigt aning om hur man gör, men jag tänker att det kan inte vara så komplicerat. Med största sannolikhet, rätta mig gärna om jag har fel här Tosse, så behöver du en skiva som agerar rygg (150x50cm), ett par reglar i valfritt träslag, 50 cm långa som fungerar som hyllplan och ett väldans långt och snyggt snöre.

Förutom de klassiska verktygen såg och skruv lär du behöva en borr för att borra ganska många hål genom reglarna så att du sedan kan trä snöret på ett snillrikt och fint sätt genom dessa.

När det är klart bör det se ut ungefär såhär.

Trevlig helg på er!

/m

Ps. Ett litet tips: Vill du veta hur man verkligen gör så prata med Tosse. Ds

DIY – Hylla

Det var längesedan jag hade ett DIY-projekt på bloggen. Känns lägligt att skriva några rader nu efter söndagens snickrande. Jag hade sett framemot att få stå ute i solskenet på altanen och flexa med mina snickarkunskaper. Regnet ville annorlunda och jag förpassade mig själv till asfalten i carporten. Det gjorde inget. Att få vara utomhus, såga, hamra och i viss mån använda kraftuttryck är en befriande känsla.

Ni kanske har sett hyllan på Granit? En sån behövs i hushållet för att rymma alla små soltörstande plantor. Chili, jäteverbena, tomater, pumpa, rosenbönor etc etc.

 

Sagt och gjort. 187 kr senare låg virket på plats i carporten. Enkelt och basic. Grovt, rejält och obehandlat. Vackert.

 

Jag klockade tyvärr inte projektet, men uppskattningsvis ägnade jag mig till 98% av de två timmarna åt att mäta och såga utan geringssåg. Så här i efterhand hade det kanske varit värt ett par minuters letande efter rätt såg innan jag satte igång.

Nu står den där, mitt i vardagsrummet och lapar sol hela dagarna. Ganska nöjd faktiskt. Både jag och chilin. Och visst om man räknar bort timkostnad och bränsle så är det billigt, men nu var det mer feelgood än kostnadseffektivitet som var ändamålet.

/m

Det du behöver är:

2 gångjärn

En näve lagom lång spik (jag använde dyckert)

Plankor som blir hyllplan (mina är 120cm, 100cm, 80cm långa med en bredd på 2x12cm)

Reglar som blir ben (mina är, efter diverse felsågande, ca 170cm med en dimension på 4,5×4,5cm)

Läkt som blir hyllbärare och stopp. 12 st ca 30cm långa

En hammare

En tumstock

En såg (helst geringssåg)

What does the Pepparkaksren say?

Det blir inte alltid riktig som man tänkt sig. Idag är en sån dag. Tänkte jobba och därefter blogga om något till min designrimstuga. Det blev inte så. Det blev VAB, Barbiefilmer och pyssel. Inte alls dumt faktiskt. Jag gillar Barbie.

 

Ser ni vad som fattas på bilden?

 

Japp, helt rätt. Alla röda nonstop är borta. Jag sorterade ut dem i jakten på ett lagom pyssel passandes en skruttig 3-åring. Pepparkaksrenar.

 

 

Jag är ganska nöjd med resultatet och det var ett skönt avbrott i pågående Barbiefilmsmaraton.

 

 

Ps. Glöm inte att idag är sista dagen för julkorten Ds.

 

/m

 

 

Glögg

Om alla riktigt stora kändisar gör det, då kan jag också göra det.

 

Glenn Strömberg, Lasse Stefanz, Motörhead, Per Moberg, Kizz, AC/DC och även Elvis har gjort det. Satt sitt namn på en vinflaska. Nu är det dags för mig. Jag känner dock att trenden just nu är aningen mer glögg än rödvin. Därför:

 

Nu är den äntligen här, glöggen alla har längtat efter. I lagom god tid till första advent.

 

 

MARTINREDA BIN 37 (nr 71000)

Alkoholhalt: Hyfsat stark

Sockerhalt: Perfekt

Smak: Jul, värme, gemenskap med inslag av ingefära och russin

 

Färg: Brunröd, lite grumlig Provning: 2013-11-29

Leverantör: Martinreda     Producent: Martinreda

Doft: Se smak

                          

Sötma        Fyllighet          Julfeeling

 

Hur man gör?

Ingredienser och så här gör man.

Nej, det är inte för sent. Det är aldrig för sent. Glögg kan man dricka året om.

 

/m

En ljusstake

Det passar mig som hand i handske att starta nya projekt. Vet inte varför jag gillar uppstartsfasen så mycket. Kanske är det utmaningen, kanske är det nyfikenheten, kanske är det spänningen över att se slutresultatet. Nja, det sista kan jag stryka. Jag färdigställer väldigt sällan något av mina påbörjade projekt. Så nu tänkte jag starta ett nytt.

 

Jag har ju sprayat ner det mesta i hemmet med kopparsprayfärg. Det har blivit väldigt fint, även om jag känner mig lite som han i Goldfinger. Har insett att jag är beroende och försöker nu trappa ner. Köpte mitt sista kopparspray igår. Jag lovar. Jag skulle nog behöva gå på ett möte med större delen av mitt instagramflöde. Ett Anonyma Kopparspray-möte. Knackar på dörren, sätter mig i ringen, harklar mig.

 

”Hej Jag heter Martin, jag är kopparsprayist”….

 

Mitt nya projekt kan inte räknas som återfall, mer som rehab. Koppar är fortfarande inblandat, men nu i sin rena form, inte målad. Alltså inget återfall, eller hur?

Helt vanlig rundstav från Beijer med 21 mm diameter som jag kapade ganska slarvigt med hopp om att få alla lika långa. Det gick sådär. Nästa gång ska jag vara lite mer exakt.

 

Så här fina rör hittade jag på Aderbys Rör. Kan varmt rekommendera ett besök. Kunnig, inspirerande och intresserad personal guidade mig genom en djungel av vinklar och dimensioner.

 

Tada! Så blev jag faktiskt klar med projektet. Oväntat och otippat men ganska fint. Stort tack till Sofie Källström vars idé jag helt ogenerat snodde.