Älskar söndagar. Så skönt att bara få sätta sig ner och reflektera över veckan som gått. En av veckans absolut vackraste saker tänkte jag dela med mig av här. Lotta Lundbergs helt magiska bilder av Emma von Brömssens senaste alster. Jag lovar att återkomma i frågan, men just nu bara njuter vi av ren bildmagi.
Trevlig kväll kompisar!
/m
Alltså, jag älskar Kakan Hermansson. Kanske inte när hon vinner över mig i På Spåret, men annars har jag nästintill avgudat varje steg hon tagit i offentlighetens ljus sedan hennes samarbete med Mash Up International. Ett geni kort och gott. Nu har Kakan slagit till igen. Med en helt mästerlig plan. Hon har lyckats lura, inte bara Artilleriet, utan även hela svenska Instagram/Bloggosfären med sina… krukor?
Jag är ju inte helt säker men jag jag har sett tillräckligt med tv-deckare för att kunna lägga fram två case här. Båda ganska troliga. Det ena är att Kakan har någon form av syskonbarn som via ett par bemärkelsedagar och julaftnar under ett par års tid försett henne med klassiska Ära vare Gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden-paket. Eller. Alternativ två. Kakan har lockats in på den kriminella banan och helt enkelt stulit dessa, av småbarns fingrar hopknådade trolldegsknyten, från förskolan Urgulliga Uttern.
Det kvittar. Nej, jag stödjer såklart inte någon kriminell verksamhet, men det kvittar. Det är mästerligt. Alla har skrivit om det, alla har instagrammat om det. Men ingen har reflekterat. Kan vi göra det ett tag. Sen instagrammar vi och bloggar. Deal?
En stor och innerlig hatt av för de pengar som hamnar hos Rosenlundstödet. Mer sånt! Bara det inte ser ut såhär.
/m
Formex är över för denna gången. Det är både skönt och synd. Skönt att slippa denna överexponerade kavalkad av den mest meningslösa färgen någonsin, all rotting och så mycket laminerade brickor med marina motiv så att jordens gravitationsfält kom ur balans. Synd att inte få spendera ytterligare tid med alla härliga människor. Missade man att besöka mässan kan jag rekommendera följande betraktelser från Inredningshjälpen, Piazzan och Hemma med Helena.
Men vad var egentligen bäst på Formex? Vad var det som kittlade mest på mässan? Var fanns nytänkandet och kreativiteten? Det var sannerligen inte hos Carolina Gynning som lyckats med konststycket att kleta ner vackra kylskåp med något som mest såg ut att vara Ulrica Hydman Valliens kvarglömda färgpytsar. Nej det var i allmänhet på avdelningen Young Designers det hände och i synnerhet i monter B15:52. Där befann sig nämligen Täljogram.
Konceptet är lika enkelt som briljant. Det handlar om att tillgängliggöra något av det roligaste som finns – att tälja. Felix Wink, trähantverkare och designer samt Ragnar Kierkegaard Suttner, kreatör och copywriter har konstruerat ett litet prenumerationsbart kit med allt du behöver för att sopa Ernst under mattan. För dig med tummen lite mer centrerad i handflatan så bifogas även plåster. Genialiskt. Det är alltså bara att köra på!
Den medföljande träbiten som kommer från Västerbotten är vakuumförpackad så träet är färsk och lättarbetat. Jag signar härmed upp mig på en årsprenumeration. Mängden smörknivar som ges bort i julklappar från min sida är i stort sett obegränsad.
Veckans solklara Hiss går till Täljogram som med en snyggt förpackad kreativ idé låter var och en få skapa något unikt. Hatt av och stort lycka till!
/m
Jag ser att det har ramlat in en väldans massa nya läsare och följare både här och där. Ni kanske undrar vad det här är för ställe. Det är ju en ytterst relevant fråga. Jag har nog inget riktigt bra svar till er som undrar. Det är ju i grund och botten en inredningsblogg och på sådana ska det visas bilder. Ibland bryr jag mig inte om det. Idag är en sådan dag.
Idag ska vi prata lite om nyhetsbrev. Som man får på mailen.
Först tror jag att vi ska bena ut vad ett nyhetsbrev är. Det är ett brev med nyheter. Man får tillgång till nyhetsbreven genom att antingen signa upp sig på diverse sidor eller genom att vara känd. Är man känd har man inget val. Då får man massvis med nyhetsbrev. Vare sig man vill det eller inte.
Nyhetsbreven talar om för mottagaren vad som är nytt. Det ligger liksom lite i själva namnet. Jag öppnar nyhetsbrev fortare och med större iver än vad heroinisterna på plattan gör med en ny förpackning folie. Till skillnad mot dem så blir jag besviken ungefär 99 fall av 100. Detta beror på att alla nyheter ser likadana ut.
Det började som ett jävla monsunregn i december. Alla skulle önska god jul genom ett nyhetsbrev och lyckönskningarna skedde genom en bifogad bild på ljusstake/vas/karaff/stol/soffa/younameit. Trevligt, tänkte jag, men är inte detta samma ljusstake/vas/karaff/stol/soffa/younameit som jag fick i förra nyhetsbrevet med höstnyheter? Well well jag är inte den som är den som är den som är långsint så jag mailade artigt tillbaka och önskade 424 olika företag och pr-byråer en riktigt god jul. Det tog lite tid och det hann bli en märkbart dålig stämning på hemmafronten i och med avsaknad av diverse julklappsinköp. Men det var ju för en god sak.
Lite ledighet kom emellan, det firades både god jul och gott nytt år och sen hände det igen. Ungefär, jag har inte räknat exakt, 424 nya nyhetsbrev ligger och väntar i inkorgen. Spännande! Vad kan det vara? Jo, det är ju alla pressreleaser och nyhetsbrev inför Formex, Möbelmässan, Maison Objet, Milano samt Fan och hans Mostermässan. Det här ska bli kul, sa han med en stor entusiasm i rösten….
Vet ni vad jag hittade. Jag hittade nyheter om EXAKT samma ljusstake/vas/karaff/stol/soffa/younameit som jag fick i december och i oktober. Pirret i magen inför stundande Formex och kommande möbelmässa vet inga gränser…. Det känns som hela jag är en överdos av samarin i ett pyttelitet glas.
Någon form av kollektiv diss utdelas härmed till den ständiga idétorka som diverse företag uttrycker via så kallade nyhetsbrev. Skärpning! Det finns ett gäng dedikerade bloggare som inte trycker ctrl+c och ctrl+ v från era nyhetsbrev eller mynewsdesk till varenda bloggpost. Gör nyheter för dem! Gör något riktigt. Gör något som är nytt. Gör något som berör och framförallt, skicka inga god jul-önskningar.
/m
Det är helt fantastiskt! Vi är bara ett par veckor in på det nya året och redan har ett av år 2017´s vackraste projekt landat. Jag pratar såklart om Daniel Långelids Geometric Gallery. Enkelt, genialiskt och galet snyggt. Rakt in på den personliga topplistan. Den perfekta kombinationen av grafiska prints och tapet helt enkelt.
Konceptet är enkelt. Du väljer bland ett gäng grafiska mönster, hänger upp på väggen och kombinerar precis som du själv vill. Det här kommer vi att få se mycket av i år. Trust me.
/m
Jotex har det lite tufft nu. I eftermiddags läste jag Trendensers inlägg om en stol som ser ut som en annan stol och nu när jag slökollade Instagram så dök den här upp:
Tyget heter Lemona och påminner ganska mycket om en annan ganska känd tygbit nämligen Maria Åströms Citrus Limon.
Visst det råder kanske ingen ensamrätt på att rita citroner. Kan tänka mig att redan de gamla grekerna höll på med det, men det här är alldeles för likt originalet för att det ska vara roligt. Kopierar man så åker man i diss-korgen. Det gäller sen gammalt.
Jotex tilldelas härmed veckans diss.
/m
Ni undrar såklart varför jag inte har bloggat på 2-3 tider och minst lika många evigheter. Det är för att jag försöker vara lite mer som Formrepubliken. Slow blogging kallas det. Genomtänkt och lite hemligt med välgrundade analyser och skarpa iakttagelser.
Skoja bara! Jag kommer naturligtvis att fortsätta tramsa här. Nu har jag nästan börjat komma ikapp livet som sprang ifrån mig i mellandagarna. Så, alla ni som inte gillar generaliseringar, sarkasmer och ironi, läs en annan blogg.
Rubriken, vad har den att göra med mitt återintåg i bloggosfären? Extremt konstig rubrik dessutom när det kommer till inredningsbloggande. Men allt har sin naturliga och helt ologiska förklaring. För ett ganska bra tag sedan skrev jag en liten krönika för Residence Magazine. Den handlade lite om hundar.
Om man vill, alltså bara om man verkligen vill eller om man nu mot all förmodan inte visste att jag titt som tätt förpestar den högt ansedda tidningen med mina funderingar så kan man läsa mer HÄR.
Nåväl. Jag skrev tydligen om hundar och det ena ledde till det andra så nu sitter jag här med kaffet i handen medans resten av familjen står fullt påklädda i hallen och viftar med biljetter till My Dog. Det ropas en del också. Ganska högt om jag ska vara ärlig. Ganska onödigt också. Jag sitter bara 4-5 meter bort och jag har utmärkt hörsel. Dessutom är det mest saker som ”SKYYYYYNDA DIG!!” och ”Kom igen nu surgubbe! Klart du ska med!”
Ja, surgubben kommer. Han ska bara dricka upp sitt kaffe först. Hur det kommer att gå? Ingen aning men troligtvis rapporterar jag via Insta Stories @martinwendelbo
/m
MARTINREDA 