#wallpaperwednesday and apple pie

Nej, det är kanske inte den mest sökmotorvänliga rubriken världen skådat och ja, jag tillbringar alldeles för mycket tid på Instagram och absolut upptäcker jag alldeles för mycket tendenser för att jag ska kunna hålla tyst. Det som gäckat min hjärna det senaste dygnet är äppelpaj och tapet. Inte var för sig utan i kombination. Det ska vi naturligtvis titta närmre på p g a intressant denna #wallpaperwednesday.

Tidigare i höstas lanserade tapetföretaget Midbec den hyllade kollektionen Apelviken. Som namnet anbelangar handlar det om just äpple. Mycket riktigt återfinns det små söta äpplen i kollektionen.

Men det förekommer även äppelpaj i marknadsmaterialet. Här från @coloramaangelhom

Så, vad är det nu som är så speciellt med det? Jo, det är när man sneglar på vad andra svenska tapetföretag håller på med just nu. Vad är er vilda gissning? Pumpapaj, hallongrottor eller scones? Nope! Svaret är äppelpaj såklart!

Sandberg är just nu i Oslo och plåtar kommande kollektion.

Och under tiden utbildar Boråstapeter sina kunder i bildkomposition och fotografering för sociala medier med fantastiska Krickelin som lärare.

Bild från @tapetskola (som är ett konto ni absolut ska följa)

Jag har väl som vanligt ingen riktigt aning om slutsats men det är underhållande och coolt att se när ett, i jämförelse, så litet företag som Midbec sätter trenden och de stora aktörerna bara kör copy paste.

/m

 

Apelviken – En ny kollektion från Midbec

Jag utlovade i ett svagt ögonblick en objektiv betraktelse av Midbecs nya kollektion Apelviken designad av Hanna Wendelbo. Jag har ju brutit löften innan, t ex de om bättre kost, mindre vin och mer motion, men nu ska jag ta mig tusan hålla vad jag lovade. Här är min ytterst objektiva syn på Sveriges senast släppta tapetkollektion. Nyfikna?

Vi kan väl ta det från början? Det handlar om Hanna Wendelbos senaste alster för Midbec – tapetkollektionen Apelviken. Men det är mer än så. För naturligtvis handlar ju som vanligt om blommor, blad, organiska former och levande material som på ett tvångsmässigt sätt ska bäras in i huset och därefter dokumenteras med diverse pennor, papper och penslar. De sistnämnda vet jag extra mycket om eftersom det är just de som ligger kvar på diskbänken förstenade som reliker efter något italienskt vulkanutbrott. Det är tydligen min uppgift att som en arkeolog hamra ut återstoden av de små ekorrmorrhåren som en gång utgjorde större delen av det vi i vardaglig tal kallar pensel.

Men det är inte det som är det stora kruxet. Det är blommorna i sig. Eller vad blommorna lämnar efter sig. På golvet. Skröfs eller bös. Kalla det vad du vill men du fattar. De oupplockade resterna av blommor som sprider sig likt lava runt om hela huset. Ni förstår vad jag menar med italienskt vulkanutbott.

Är jag förbannad? Klagar jag? Nope. Inte om resultatet blir såhär:

Då jublar jag! Jag blir stolt och glad. Jag ser hopp och framtid, jag ser vikten av mönsterskapande och välutbildade designers och jag ser äntligen en heminredningsbransch som inte är så förbannat ljus och fräsch. Då jublar jag.

Som objektiv och undersökande bloggare var jag tvungen att djupdyka i följande lilla meddelande som dök upp i Hannas instagramflöde härom veckan.

 

Jag ringde helt sonika upp den norske inredningnngs- och blmsterprofilen Finn för att ställa de rätta, svåra och tuffa frågorna. Precis som Janne Josefsson skulle gjort om Janne hade gillat tapeter.

-Du hyllar Hannas tapet och jämför med mönstergurun William Morris. Vad betyder tapeter med blommor och organiska uttryck för dig?

– Jag omger mig alltid med mjuka organiska former. Blommor är en stor del av mig och min inredningsstil. Jag vill åt det mjuka i livet. Bort med det hårda och vassa.

– Har du några William Morris-tapeter i ditt hus just nu?

–Nej, inte just nu men i min lägenhet som jag hade i Oslo hade jag Morris i alla rum. Det passade sekelskifteslägenheten alldeles utmärkt.

-Men nu när Apelviken är släppt, ska du köra den i alla rum då?

Just här så blev det antingen dålig täckning eller så var min norska inte alls så bra som jag trodde att den var men jag är nästan säker på att Finn svarade JA! Med utropstecken.

-Avslutningsvis Finn, har du något annat att säga?

–Ja, jag beundrar Hannas kunskap inom tapethistorien. Att kunna göra mönster på denna nivån tyder på ödmjukhet inför de stora mästarna och massvis med erfarenhet.

Sen tror jag att jag avslutade intervjun med ”Mange tak”. Systemkollaps i mitt huvud, och Finn, om du läser detta ber jag om ursäkt. Jag vet att det heter Tusen Takk!

De fantastiska tapeterna har, som sig bör, fått dito bilder producerade omkring sig. Fattas bara annat. Magin står Annacate och Tove för. Får man inte nog av deras härliga tapetbilder så kan jag varmt rekommendera Att vara någons fru. Där har nämligen Emma skapat en serie bilder som skapar goosebumps hela vägen.

Så, med mitt hårda objektivt granskande öga skulle jag vilja påstå att detta är det bästa någonsin. Fulländade mönster med liv och rörelse, färgskalor som inte fastnar i gamla manér och en extremt väl sammanhållen kollektion får kollektionen 10 av 10 poäng.

Subjektivt då? Bara att bita ihop och försöka hitta på låtsasjobb på annan ort när omtapetsering av egna hemmet ska utföras. För det ska göras med så här fina tapeter!

/m