Det som i våras började som ett litet skojigt projekt med två värdelösa mikrofoner har nu blivit 11 avsnitt. De senaste 9 avsnitten med bra mikrofoner. Jag kan stolt säga att vi har en bra podd, jag och Formrepubliken. Har du mot förmodan missat så hittar du Designterapin HÄR. Innan du klickar på länken så kan jag ge en kort beskrivning.
Vi förbereder oss ganska minimalt inför våra inspelningar. Detta beror inte på nonchalans eller brist på engagemang, det handlar mer om tidsbrist (Peter) och tidsoptimism (Martin). Det innebär såklart att vi stundtals har extremt dålig koll på det vi pratar om. Som Hemfrid senast. Nu vet vi att det inte är en mäklarbyrå t ex.
Men. Vi har väldigt roligt. Det är en ynnest att få prata om designrelaterade frågor i knappt en timme lite då och då. Det går kort och gott ut på att vi pratar ut om saker som vi funderat på den senaste tiden. Det kan vara märkliga vardagshändelser, det kan vara nya kollektioner och det kan vara bara trams.
Efter vad jag anser vara oändligheters oändligheter så är nu Formrepubliken åter på banan. Peter Aderstedt hävdar att blogguppehållet bara var 9 månader men det kändes mycket längre. Det blir lätt så när man längtar efter något. Nu har jag äntligen läst. Vid en första anblick så känns det som Formrepubliken trillat rakt ner i SoFo´s hipsterfälla. Det pratas om långsamhet och hållbarhet. Precis så som skäggbeprydda tatuerade män i tjocka glasögon, för korta byxor, skor utan strumpor och tatueringar från söder gör. Men… det ligger en tyngd bakom. En kunskap. En äkthet. Detta är alltså inte någon låtsasunik humlebrygd skapad för hypens skull. Detta är på riktigt. Det är är oerhört skönt att läsa saker som är på riktigt.
Klicka er in till Formrepubliken. Läs, tänk och njut. Det är inget tips, det är en uppmaning.
Vad jag har gjort idag? Kan knappt skriva det p g a stor risk för idiotförklaring, men jag har letat citat. Ni vet såna som postas i tid och otid på Instagram för att på något sätt sprida visdom. De är inte sällan svartvita. Igår postade Lotta Agaton en klassiker ”Work hard and be nice to people”. Två saker jag har mycket svårt för. Tro mig, jag försöker verkligen med både det förstnämnda och det sistnämnda men det går sådär om sanningen ska fram.
Nåväl, upphovsmannen till i mitt tycke Sveriges bästa blogg (tyvärr just nu i dvala) Formrepubliken tipsade mig om det här genialiskt underbara printet. Villfarelser fullkomligen sprutar ur sig bra saker och detta A5-print kan bli ditt för ynka 249kr. Jag tänker att @designhjalpen kunde må bra av en serie prints från Villfarelser . Vad tänker ni?
Veckan som sprang iväg är en bättre beskrivning. Är det någon som vet vad som hände? Någon som såg följande datum 30/4 – 4/5? Jag skulle gärna vilja ha tillbaka några av de dagarna och bara gå igenom vad som egentligen hände. Nåväl, det får bli en sammanfattning idag för att minnas en minst sagt händelserik vecka. Vi börjar i Finland.
Vipukirves har gjort världens snyggaste yxa. Nu köper jag visserligen min ved färdigkluven men om jag får för mig att börja klyva ved då ska det var med en Leveraxe.
Från Finland är inte steget långt till Danmark och veckans finaste fåtölj. Det är Kvadrat i samarbete med Richard Hutten som har gjort en helt galen skapelse. Layers Cloud Chair. Visst, den kan ge intrycket av att man sitter i ett moln av viktlöshet men det är faktiskt tvärtom. För om man ägnar i runda slängar 600 arbetstimmar åt att pressa ihop och linda bomull om vartannat så får man upp fåtöljen i den ansenliga vikten av 250kg.
Från Danmark är steget ganska lång till Brasilien. Det finns dock en röd tråd. Jag ska förklara.
Som ni alla har märkt så översållas sociala medier av inredningsbilder där ananasen figurerar som central punkt. Det har bloggats om det åtskilliga gånger och det har pratas i poddar om det. Varför? Jo vi drömmer och längtar till fotbolls-vm. Vi kom ju inte med och detta är vår chans att få vara delaktiga i sambatåget. Vi köper ananas i guld, koppar och vitt porslin. Vi postar bilder, dukar med ananasservetter och låter ananaslyktor pryda våra rum och trädgårdar. Det är vårat sätt att bearbeta sorgen över att vi inte kom med samt att på tryggt svenneavstånd kunna vara del i festligheterna. Varför tar jag upp det nu igen? Varför tjatar jag om det? Jo på grund av två saker. Det är fortfarande en rådande trend, vare sig vi vill det eller inte samt att jag skrattar minst en gång om dagen. Aningen internt men roligt. Varje gång det dyker upp en ananas i flödet så får jag en ping av Peter och vice versa. Vi kallar det ananasping. Internt, men ack så roligt.
Från tramshumor är steget inte långt till allvar. Inte i min värld i alla fall. Sköna hem har i veckan berättat vem som har gjort årets möbel. Vinnare är Gustav Persson med bordet Spänna. Hatten av för Gustav! Fantastiskt vackert bord!
Så, nu kan jag ta itu med denna veckan. Hoppas ni känner att ni är ikapp och i fas med världen nu.
MARTINREDA 