Kopparn är död. Länge leve kopparn!

Jag har i stort sett hela våren gått omkring och haft ångest för att jag tog i lite för mycket i min kopparspraybonanza i höstas. Det var så sjukt roligt att måla allt, och då menar jag precis ALLT, i koppar. Det var ju så rätt, riktigt och trendigt. Men sen, nu under vårkanten har jag känt att det var kanske lite i mesta laget. Är det normalt att gilla koppar så mycket? Borde jag söka för det här? Jag har självmedicinerat mig med nån form av koppardetox, inte ens tittat på varken sprayburken eller inredningsbloggar med koppartema. Jag har skött mig. Men så plötsligt igår dök den upp på min blogg. Anna Kraitz klädhängare i koppar. Jag kanske inte ska skylla på Anna, men nu är jag tillbaka i kopparträsket. Varför? Därför!

 

 

 

Giorgio Bonaguro har gjort en helt fantastisk kollektion vaser med namnet Tapio. Kollektionsnamnet är en hyllning till den finländske glaskonstnären Tapio Wirkkala.

Behöver jag säga därför igen eller förstår ni?

 

/m